Lock 'n Load: "Jag blir så glad av att se er!"

Periodvis drömmer jag ganska mycket om vad jag gjort, varit och upplevt. Inte minst personer jag träffade då. Den senaste veckan har jag ägnat nätterna åt att drömma om en person från mitt förflutna. Inatt var det mer intensivt än vanligt.

Hon var olycklig. Redan innan jag sårade henne. Vilket var precis vad jag gjorde.

Första gången jag vaknade var strax efter midnatt. Sedan fortsatte det i perioder om en eller ett par timmar mellan vilka jag vaknade till som hastigast och skrev ner vad jag drömt. Det jag skriver nu är ett försök att minnas, tyda en onykter handstil som svamlar osammanhängande.

Det var inte minnen som tog plats på den allt annat än lucida scenen. Utan någon som helst kontroll över händelserna som spelades upp för mitt inre upplevde jag ett tidigare liv, ett liv jag önskade mig då. Men rosen har torkat och efter allt för många flyttlass består den av en påse smulor.

Runt åttasnåret befann jag mig i två världar. I den ena slogs jag mot en välmotiverad väckarklocka. I den andra försökte jag komma på en lämplig lögn att använda som svar till

Du kommer aldrig att välja mig! Det kommer aldrig bli vi!

Vakna! Vakna! Vakna! Vakna aitch-three!

sa jag till mig själv och genast fanns hon inte längre i mina armar och med handen jag nyss torkat hennes tårar greppar jag efter väckarklockan.

Du kommer aldrig att välja henne! Det kommer aldrig att bli ni!

hör jag en död röst skratta åt mig och i ögonvrån ser jag henne försvinna ut genom fönstret. Henne ska vi prata mer om vid något annat tillfälle. Hon finns inte. Hon är en hallucination.

En svalkande dusch och rakbladssymfoni senare slår jag mig ner med en majsfrukost vid datorn. Jag frågar google om det fortfarande finns några bloggar om spetsiga öron. Det visar sig att hon motvilligt har övergett högländerna för sin kalkstensö.