Visar inlägg med etikett Adrenalin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Adrenalin. Visa alla inlägg

söndag 27 juli 2008

Sjuhäradsfestivalen 2008

I torsdags slog jag något slags rekord snabbpackning. Jag fick med allt jag behövde och mycket mer. Två ryggsäckar, sovsäck, liggunderlag, bältet, komarock, stridsväst (?!?) och en kasse färdkost.

Färden från Malmö till Varberg bestod av en enda lång leftlanetango och det enda medtrafikanterna såg var mitt vägdamm. Något efter utsatt tid anlände jag till Borås och stuvade in 05 i bilen. Hon var måttligt road av vetskapen att hon skulle till sitt ordinarie arbete dagen efter men hey, nu ska vi spö...ehh, beivra brott.

I Ulricehamn har klockan hunnit bli ~2200, solen har börjat avveckla sin verksamhet för dagen och fler kära återseenden presenterar sig. 01, 02, 04 och praktikanten. 05 hade jag med mig i bilen och vill man ha tag på undertecknad ropar man efter 06.

Klockan 0040 iaktar 06, 03 (som har slitit sig från scenerna) och praktikanten en grupp på tre eller fyra personer som känner på staketet på det där speciella viset. 0044 tar de alla tag i staketet, välter det utåt och en (!=!=???) av dem kliver över och smiter in på området.

02-03: Vaktchef, vaktchef till 02-03. Kom.
Vaktchef: Vaktchefen lyssnar.
02-03: Vi har en plankare bakom Varggropen, slut kom.


I formation av en solfjäder, med den odrägligt bedragliga som nav , börjar vi tyst likt katter på jakt (eller elefanter i en porslinsfabrik för den som vill hålla sig närmre sanningen) sätta fart. Halvvägs fram planterar vi ett par hundra lumens i ansiktet på en person av manskön som av någon underlig anledning ser jävligt skitnödig ut.

02-06: Hur står det till här då?
Odrägligt bedraglig: Vadådå?
02-06: Får jag se ditt band?
Odrägligt bedraglig: Vadå? Vilket band?


...och så mycket längre än så kom vi inte innan två stabila ordningsvakter tog hand om gossen. Vi tog upp jakten på två av marodörerna som hjälpt Odrägligt bedraglig in på området. De tar längre steg oftare och vi faller tillbaka till vår ursprungsposition.

02-03: Bygg, bygg till 02-03. Kom.
Bygg: Bygg lyssnar.
02-03: Kan ni skicka någon reparerar staketet bakom Varggropen, frågas. Kom.


Jag har lite mer spring i benen så jag tar en sväng förbi Camping Yttre och Camping Inre och slutar i Entrén. Här står Odrägligt bedraglig och har ett allt annat än bekvämt samtal med Myndigheten.

Odrägligt bedraglig: Men jag har inget annat att säga. Jag har ju inte gjort något.
Myndigheten: Du säger att du stod lutad mot trädet och mådde dåligt och att du kom innifrån området. Stämmer detta?
Odrägligt bedraglig: Ja, jag har ju inte gjort något.
02-06: Men nu är du väl bra dum. Jag plockade ju dig efter att du och dina kamrater rivit ner staketet.
Myndigheten: Jasså, och du heter?"
02-06: 02-06.
Odrägligt bedraglig: Men jag har ju inte gjort något.
Myndigheten: Nu är du tyst och du behöver inte luta dig mot bilen, du står bra där du stod.
Myndigheten: Så, 02-06, har du ett personnummer?


Inte helt bekväm med att personen jag gripit en stund tidigare ska få ta del av min levnadshistoria lämnar jag över mitt körkort och avlägger ett kort vittnesmål. Odrägligt bedraglig deklarerar högt och tydligt att han ämnar överklaga alla anklagelser till Haag om så blir nödvändigt för han har minsann inte gjort något. En förenklad förundersökning / handräckning och att snällt betala ett strafföreläggande är inte att tänka på. Rövhatt!

Jag har gjort mitt. 03, praktikanten och jag grep honom. Myndigheten identifierade mig och det är jag som står protokollförd som den "allmänhet" som grep. Slutet gott, allting gott. Vem vet, jag kanske kan få en betald resa till Borås för att vittna mot Odrägligt bedraglig.

....det kommer mera.

Under lördagen var solen snäppet elakare än dagen innan. Innan jag kliver ur bilen för att inställa mig för tjänstgöring kastar jag ett getöga på termometern som visar temperaturen utanför fordonet. 30.0°C.

02-06: Sjukvård, sjukvård till Security.
Sjukvård: Sjukvård lyssnar.
02-06: Har ni någon personal i närheten av entrén, frågas. Kom.
Sjukvård: Jag är vid Varggropen. Slut, kom.
02-06: Det är taget. Jag ansluter till er. Klart, slut.
En kort promenad senare.

Sjukvårdare: Vad har hänt?
02-06: Har du solskyddskräm? Gärna faktor högre än 20.
Sjukvårdare: Duger 35?

Det är inte alla gånger det måste handla om liv och död när man ropar på Sjukvård.

Lördagkväll bjöd även den på varliga mängden action. När krogarna började stänga rasslade det till i staketen med ojämna mellanrum. Jag står vid entrén och språkar med ordningsvakterna och polisen. Från festivalområdet kommer 01, 02 och 04 med ett gäng plankare. Det sprakar till i radion och vi är genast iväg allihop igen. Här kommer höjdpunkten på hela helgen.

Detta är en plankare av honkön. Hon har klättrat över staketet och mer eller mindre trillat rakt i famnen på 02 och 04. När jag sprang iväg från Entrén ropade Vaktchefen efter mig att 02 skulle upprätta samband med honom omedelbart. Jag byter av 02 och börjar tillsammans med 04 att leda ut plankaren. Hon har för en kort stund sedan varit ett med staketet. Hennes händer fick bändas loss för hon skulle minsann inte lämnas över till Myndigheten. Så här fortsätter motståndet. Fötterna spjärnar emot. Armarna flaxar.

Vålsamt motstånd: Men snälla släpp mig då. Jag har nyss opererat handen.
02-04Men sluta nu. Gå istället så gör det inte ont.
Våldsamt motstånd: Men aj, det gör så ont. Snälla släpp mig.
02-04: Vi ska lämna över dig till polisen. Om du bara rör på fötterna så behöver vi inte dra i dig.

Samtalet fortsatte hela vägen till Entrén. Väl där noterar vi att Myndigheten har lämnat och kvar står Vaktchefen med kollegor. Hon ställs upp mot staketet tillsammans med resten av fångsten som väntar på myndighetssamtal. Här börjar det riktigt underhållande. Med ett brett flin börjar hon käfta med en av ordningsvakterna.
Våldsamt motstånd: Jag var ju tvungen att testa säkerheten.
OVe: Jadu, det var väl dumt.
Vålsamt motstånd: Vadådå? Jag kan väl gå nu.
OVe: Hehe, inte direkt. Du ska prata med polisen först.
Våldsamt mostånd: Vad ska dom göra då?
OVe: Du får antagligen en ordningsbot för bedrägligt beteende.

Där började mungiporna falla och efter 20 minuter i baksätet i en polisbil var pandan riktigt ledsen. RÖVHATT!

söndag 12 augusti 2007

Stanna eller jag släpper hunden!

Jag är trött. Kroppen värker. Mina fötter har sagt upp sig. Människans oförmåga att tänka rätt trots uppenbara ledtrådar fortsätter att förvåna mig.

- Du tycker inte att staketet du klättrade över gav dig en hint om det inte är tillåtet att vara här?
- Det stod ju öppet där borta.
- Jaha, så resten av staketet har vi satt upp för att vi tycker det är fint. Följ med här.


- HALT! STANNA! STÅ STILL! KONTAKT KLOCKAN 2 100 METER! STÅ STILL, JAG BLIR BARA PÅ DÅLIGT HUMÖR OM JAG MÅSTE SPRINGA, STANNA FÖR HELVETE!


Det är ingen idé att ni försöker med något. Nu vänder vi på klacken och går och pratar med polisen.



- Jag hade ett band men det skavde på armen så jag tog av det.
- Då tycker jag att vi applicerar dumlida på - herrn här. Du ska ut, nu.
- Men, jag hade ju ett band.
- Precis, och nu försökte du ta dig in backstage utan band så nu åker du ut.


- God kväll mina damer, hur står det till här då?
- Alltså, vi skulle bara titta lite på .
- Var spelningen bra?
- Vet inte, den börjar om fem minuter.
- Tråkigt för er, ni har gjort er skyldiga till bedrägligt beteende och har en date med polisen här borta. Marsch!


- Tack som fan för att ni hittade mig. Ni förstår, jag plankar på alla festivaler och har blivit ganska duktig på det. Men nu har ju ni varit här och sprungit i skogen hela dagen så jag har inte vågat flytta mig och nu är jag så jävla pissnödig. Ok, ni vann, vart ska jag gå?
- Gah?!


- Rör mig för helvete inte.
- Jag rör dig precis hur mycket jag vill. Du ska ut och det nu.
- Jag vet allt mina rättigheter. Du får inte röra mig.
- Håller du inte käften och rör på fötterna envarsgriper jag dig på plats.
- Kan jag få fängelse för det här?
- Det lär du väl iofs inte få.
- Hahh, då kan du inte envarsgripa mig.
- *suck* Fängelse är med i straffskalan så nu rör du på dig annars rör vi dig.


- Jaha, vad har vi här då?
- Vi hittade två plankare och sa åt dem att försvinna samma väg som de kom in.
- Tack så mycket men vi ska nog ändra lite på det där.

- Herr och fru plankare, HALT!
- Men, vi är ju på väg ut.
- Det är ni fortfarande men en annan väg. Genom en utgång. Seså, vänd på fötterna och börja gå.


Gemensamt för alla, förutom yrkesplankaren, är att de inte förstår vikten av att hålla igen pratkvarnen och bara lyda. Nära hundra personer får stå som facit för att människan är bra jävla slut i huvudet.

Knivsamlingen utökades med ett exemplar. Två personer fick bojas och bäras ut av ordningsvakter. En handfull skulle slåss och fick uppleva känslan av att ha handen upp vid nacken. Några trillade olyckligt och slog sig under flykt eller när vi hann ikapp. Gemensamt för de flesta var att de inte kom undan även om detta också hände.

Adrenalinet är slut för den här gången. Vi ses igen nästa år.

Detta var alltså ett urval av de 70 - 80 avvisningarna i fredags och de 17 i lördags.