Vår rätt till integritet och brevhemlighet!

Det finns egentligen inte särskilt mycket att säga i frågan om "FRA-lagen". Om inte ett särskillt varmt ställe fryser till is natten mellan tisdag och onsdag kommer den att klubbas genom av våra folkvalda.

All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Regeringsformen 1974. 1 kap. Statsskickets grunder

8 § Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som
ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse
eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet
till böter eller fängelse i högst två år. (Lag 1993:601).

Brottsbalk (1962:700) 4 kap. Om brott mot frihet och frid

Med undantag för de allmänt naiva är de var mans plikt att värna sig själv och sin familj mot dessa angrepp mot våra friheter. Systrar och bröder, med vapen i hand, låt oss bemanna barrikaderna och driva satans barn ut ur lustgården ner i Östersjön.

Varför kan vi inte ha en vägledande folkomröstning? När vi ändå får säga vårt om massavlyssning och åsiktsregistrering kan vi ges möjlighet att säga nej till massimport av stenkastare. Slutar vi importera terrorister och stärker upp gränsskyddet kan vi knappast behöva övervaka inhemsk kommunikation. Dösnack!

Hello, this is the nineties

[20:45] <free^^styler> hi
[20:45] <free^^styler> asl

Oh. My. God. kthxbyeavlid.nu BBQ?

I hate you with a smile

Idag ringde telefonen på jobbet, det är förvisso inte något ovanligt men samtalet som följde var allt annat än bra för nerverna. Klockan är tio minuter efter öppningsdags.

- Varför har ni inte skickat det jag beställde igår?
- Hej på dig också. Om jag får ditt ordernummer ska jag se efter.
- Det är hemma, jag har väl inte med mig det till jobbet fattar du väl.

LIEK WTF? o_0

- Varför är den inte skickad?
- Nu tar vi detta från början. Vad heter du, vad beställde du och när beställde du det?
- Igår säger jag ju.

Jag är alltid lugn som en filbunke när jag egentligen borde börja spotta svavel. Det är mitt sätt att hantera den sortens idioti som utspelar med mig på första parket. Idioten i andra luren börjar hetsa upp sig ordentligt.

- Nu lugnar du ner dig. Du har inte ens gett mig ditt namn.
- Vadå? Så att du kan se till att det tar ännu längre tid?
- Är du allvarlig? Hör du vad du själv säger?

Vid det här laget har jag ögnat genom listan över obehandlade beställningar och av tre möjliga drar jag till med en vild chansning.¹

- Är det Artikel 1A som beställdes 0130 inatt?

Detta var alltså inte ens 9 timmar senare. Vi har haft öppet i 20 minuter.

- Ja.

Där dog jag. Ok att personen som skällde på mig inte tagit till sig Sverige särskillt väl men måste man vara helt jävla dum i hela huvudet för det? Det måste finnas en gräns som avgör när universum strikes down upon thee och gör processen kort.

Imorgon är en ny dag. Jag älskar världen!

¹ Särskillt vild var den väl egentligen inte. Det finns vissa konstanter här i världen. Idiot i telefonen === Idiot rent allmänt. Det var den enda beställningen där alla personuppgifter fyllts i på fel plats. Telefonnumer<>Efternamn, E-post<>Mobilnummer, Privat<>Företag...Du är dum, PÅ RIKTIGT, verkställ!

I want to dive into your ocean

På väg till jobbet idag blåste det upp ordentligt. Från nästan vindstilla till mycket kraftiga vindbyar. Vädret är väldigt nyckfullt här där jag valt att börja kalla hemma. Men det är bra för jag tycker om ben. Särskillt de som sitter på cyklande kvinnor som intet ont ananade valde kjol/klänning tidigare på morgonen. Vadmuskler som spänns och lår som blottas. Jag kan helt klart vänja mig vid fler promenader.

Here comes the rain again
Falling on my head like a memory
Here comes the rain again
Tearing me apart like a new emotion
I want to breathe in the open winds
I want to talk like lovers do
I want to dive into your ocean
Is it raining with you?

Lite senare kom regnet. Det började så lätt att om det inte vore för att asfalten blev mörkare skulle jag inte märkt något. Man blev knappt våt av att gå ut. Sedan kom skyfallet. Det var ett varmt, vitaliserande, ösregn. Det varade inte särskillt länge men det var vad som behövdes för att ta bort den grå slöjan som lagt sig för mina ögon.

Tack.

The end.
The end of life as we know it.
We didn't see it coming,
that's for sure.
I mean, who plans for an Apocalypse?
But you know the really funny thing?
It wasn't something big
and horrible that did us in.
It wasn't nuclear war
or a deadly virus
or a comet crashing into the planet.
It wasn't over-population
or global warming.
I wish it was.
You know, something...
lofty and magnificent,
something worthy of exterminating
most of the human race.
No.
In the end, it was
none of those things.
We simply ran out of gas.

Darwin kanske kan lösa problemet innan vi tvingas uppleva det.

On Raglan Road

Det regnade idag. Efter veckor av torka, eldningsförbud och vattenransonering kom så äntligen regnet. Det började lite trevande och asfalten blev något mörkare för var minut som gick. Genom den öppna dörren kunde jag, om jag lyssnade noga, höra dropparna av liv slå emot gatan utanför. Doften av stad byttes undan för undan ut mot doften av storm. Paraplyer som människorna där ute fällde upp knäcktes emot den tilltagande vinden. Jag gick ut för att för första gången i år få känna en varm bris mot min hud samtidigt som dropparna öste ner över mig. Det var bara kallt. Det finns tre platser på denna jord där hud och själ välkomnar regn som en förlorad vän. Denna, min nya stad, är inte en av dessa platser. Tur att här finns en flygplats.

You've got to stick by your principles.

Harry är en klok karl. Men han svär mycket.

Gå i fängelse, Gå direkt i fängelse!

Nu har undertecknad skitit i det blå skåpet. Jag experimenterade lite med dagenefterblogginställningarna man kan göra här. Döm av min förvåning när jag barskt blir informerad om att jag uppvisat ett allvarligt förakt inför mitt lands brottsbalk och att mitt fängelsestraff blott är en tingsrättsförhandlings away.

FEL

Olagliga datum på inlägget (formatet är: 21:00)

Pfft! Översättaren borde köras i genom en tunna tjära och sedan fjädras ordentligt. Ät mig!

Blogga dagen efter

Min förra host medgav inte dagenefterbloggande. Dagenefterbloggande är något som borde skrivas in i alla dokument som reglerar mänskliga rättigheter runt om i världen. Kanske inte Kairodeklarationen för det skulle bli outhärdligt att läsa den med ett sådant tillägg. Att erbjuda en sådan frihet när de rättigheterna annars bara är en samling begränsningar. I vilket fall som helst är det ett högst oacceptabelt bemötande av stressade människor som har både hem och arbete att råda om. Mitt bloggande har den senaste veckan skett i ett kollegieblock.

Here goes...
Lock 'n Load återuppstår. Lock 'n Load är det hat du själv inte orkar sprida för vinden. Motmänniskor göre sig icke besvär.

Vansinne i trafiken

Här kommer jag. Jag ska köra av på nästa avfart. Jag kör i 50. Aktuell hastighetsbegränsning är 90. Här kommer jag. Jag kör min bil.

FY FAN VAD JAG HATAR ER!!! För en gångs skull är inte hatet enkelriktat utan finner även kärlek på vägen. Kärlek till medtrafikanter som med eget liv som insats placerar sitt fordon enkommatjugofem meter från framförvarande bromskloss och på så vis tvingar fanskapen av vägen i förtid. På så vis kan vi andra återigen låta nålen vandra upp mot 120 och solens strålar värmer på nytt mycket behagligare än vad de alldeles nyligen gjorde.

"Jag blir så glad av att se er!"

Periodvis drömmer jag ganska mycket om vad jag gjort, varit och upplevt. Inte minst personer jag träffade då. Den senaste veckan har jag ägnat nätterna åt att drömma om en person från mitt förflutna. Inatt var det mer intensivt än vanligt.

Hon var olycklig. Redan innan jag sårade henne. Vilket var precis vad jag gjorde.

Första gången jag vaknade var strax efter midnatt. Sedan fortsatte det i perioder om en eller ett par timmar mellan vilka jag vaknade till som hastigast och skrev ner vad jag drömt. Det jag skriver nu är ett försök att minnas, tyda en onykter handstil som svamlar osammanhängande.

Det var inte minnen som tog plats på den allt annat än lucida scenen. Utan någon som helst kontroll över händelserna som spelades upp för mitt inre upplevde jag ett tidigare liv, ett liv jag önskade mig då. Men rosen har torkat och efter allt för många flyttlass består den av en påse smulor.

Runt åttasnåret befann jag mig i två världar. I den ena slogs jag mot en välmotiverad väckarklocka. I den andra försökte jag komma på en lämplig lögn att använda som svar till

Du kommer aldrig att välja mig! Det kommer aldrig bli vi!

Vakna! Vakna! Vakna! Vakna aitch-three!

sa jag till mig själv och genast fanns hon inte längre i mina armar och med handen jag nyss torkat hennes tårar greppar jag efter väckarklockan.

Du kommer aldrig att välja henne! Det kommer aldrig att bli ni!

hör jag en död röst skratta åt mig och i ögonvrån ser jag henne försvinna ut genom fönstret. Henne ska vi prata mer om vid något annat tillfälle. Hon finns inte. Hon är en hallucination.

En svalkande dusch och rakbladssymfoni senare slår jag mig ner med en majsfrukost vid datorn. Jag frågar google om det fortfarande finns några bloggar om spetsiga öron. Det visar sig att hon motvilligt har övergett högländerna för sin kalkstensö.

How odd one's life turns out.

I am back on my island, and very disoriented.

Motvilligt. Olycklig? Kanske.

Sammanträffande? Starka band? Jag kände dig inatt. Jag drömde oss en natt.

Lev väl, Seelie Ellie.