Betongkärlek.

Idag vaknade jag tidigt av att jag inte kunde andas ordentligt. Tog fram en stor rulle papper och tömde näsan på en massa konstigheter. Tog fram den tyngre varianten av mina nässprayer (kortison) och tog en dubbel dos. Fumlade fram en karta tabletter (antihistamin) ur asken och tog dubbel dos av den också. Sköljde ner tabletterna med äckligt vatten men det var vad som stod nära sängen. Fick efter många om och flera men upp ögonen och ser en ljusstrimma tränga in i rummet genom det öppna fönstret. Igår klipptes gräsmattan runt huset och 20 meter från mina fönster höll sig ägaren av gräsfältet med slåttern. Det är riktigt dumt att sova med öppet fönster vid sådana tillfällen. Särskillt om man, som jag, är våldsamt allergisk mot gräspollen. Jag ringde jobbet, talade in ett hyffsat onyktert meddelande på telefonsvararen och somnade om.

När vanligt folk (de som arbetar 07-16) åt lunch gick jag upp. Med ett halv öga öppet tar jag mig till badrummet och sköljer av ansiktet. Ögonen var igenklibbade med jag vet inte och vill inte veta vad. Såg ut som om jag gått för många ronder mot Mike Tyson.

Svettningarna har släppt. Jag har börjar frysa. Allergier borde skjutas on sight.