Stanna eller jag släpper hunden!

Jag är trött. Kroppen värker. Mina fötter har sagt upp sig. Människans oförmåga att tänka rätt trots uppenbara ledtrådar fortsätter att förvåna mig.

- Du tycker inte att staketet du klättrade över gav dig en hint om det inte är tillåtet att vara här?
- Det stod ju öppet där borta.
- Jaha, så resten av staketet har vi satt upp för att vi tycker det är fint. Följ med här.

- HALT! STANNA! STÅ STILL! KONTAKT KLOCKAN 2 100 METER! STÅ STILL, JAG BLIR BARA PÅ DÅLIGT HUMÖR OM JAG MÅSTE SPRINGA, STANNA FÖR HELVETE!

Det är ingen idé att ni försöker med något. Nu vänder vi på klacken och går och pratar med polisen.

- Jag hade ett band men det skavde på armen så jag tog av det.
- Då tycker jag att vi applicerar dumlida på - herrn här. Du ska ut, nu.
- Men, jag hade ju ett band.
- Precis, och nu försökte du ta dig in backstage utan band så nu åker du ut.

- God kväll mina damer, hur står det till här då?
- Alltså, vi skulle bara titta lite på .
- Var spelningen bra?
- Vet inte, den börjar om fem minuter.
- Tråkigt för er, ni har gjort er skyldiga till bedrägligt beteende och har en date med polisen här borta. Marsch!

- Tack som fan för att ni hittade mig. Ni förstår, jag plankar på alla festivaler och har blivit ganska duktig på det. Men nu har ju ni varit här och sprungit i skogen hela dagen så jag har inte vågat flytta mig och nu är jag så jävla pissnödig. Ok, ni vann, vart ska jag gå?
- Gah?!

- Rör mig för helvete inte.
- Jag rör dig precis hur mycket jag vill. Du ska ut och det nu.
- Jag vet allt mina rättigheter. Du får inte röra mig.
- Håller du inte käften och rör på fötterna envarsgriper jag dig på plats.
- Kan jag få fängelse för det här?
- Det lär du väl iofs inte få.
- Hahh, då kan du inte envarsgripa mig.
- *suck* Fängelse är med i straffskalan så nu rör du på dig annars rör vi dig.

- Jaha, vad har vi här då?
- Vi hittade två plankare och sa åt dem att försvinna samma väg som de kom in.
- Tack så mycket men vi ska nog ändra lite på det där.

- Herr och fru plankare, HALT!
- Men, vi är ju på väg ut.
- Det är ni fortfarande men en annan väg. Genom en utgång. Seså, vänd på fötterna och börja gå.

Gemensamt för alla, förutom yrkesplankaren, är att de inte förstår vikten av att hålla igen pratkvarnen och bara lyda. Nära hundra personer får stå som facit för att människan är bra jävla slut i huvudet.

Knivsamlingen utökades med ett exemplar. Två personer fick bojas och bäras ut av ordningsvakter. En handfull skulle slåss och fick uppleva känslan av att ha handen upp vid nacken. Några trillade olyckligt och slog sig under flykt eller när vi hann ikapp. Gemensamt för de flesta var att de inte kom undan även om detta också hände.

Adrenalinet är slut för den här gången. Vi ses igen nästa år.

Detta var alltså ett urval av de 70 - 80 avvisningarna i fredags och de 17 i lördags.

Betongkärlek.

Idag vaknade jag tidigt av att jag inte kunde andas ordentligt. Tog fram en stor rulle papper och tömde näsan på en massa konstigheter. Tog fram den tyngre varianten av mina nässprayer (kortison) och tog en dubbel dos. Fumlade fram en karta tabletter (antihistamin) ur asken och tog dubbel dos av den också. Sköljde ner tabletterna med äckligt vatten men det var vad som stod nära sängen. Fick efter många om och flera men upp ögonen och ser en ljusstrimma tränga in i rummet genom det öppna fönstret. Igår klipptes gräsmattan runt huset och 20 meter från mina fönster höll sig ägaren av gräsfältet med slåttern. Det är riktigt dumt att sova med öppet fönster vid sådana tillfällen. Särskillt om man, som jag, är våldsamt allergisk mot gräspollen. Jag ringde jobbet, talade in ett hyffsat onyktert meddelande på telefonsvararen och somnade om.

När vanligt folk (de som arbetar 07-16) åt lunch gick jag upp. Med ett halv öga öppet tar jag mig till badrummet och sköljer av ansiktet. Ögonen var igenklibbade med jag vet inte och vill inte veta vad. Såg ut som om jag gått för många ronder mot Mike Tyson.

Svettningarna har släppt. Jag har börjar frysa. Allergier borde skjutas on sight.